Är det verkligen vad jag vill? Skaffa mig ett nytt liv, själv? Helt själv, i en storstad? Ja, jag vill visa mig själv, andra, att jag kan klara mig själv, jag kan hitta nya människor, nya vänner. Jag kan om jag vill, och det vill jag. Jag vill det över allt annat. Jag vill hitta självförtroendet, som jag vet finns inuti mig, någonstans. Jag har kämparglöden att lyckas, jag har viljan att lyckas. Jag är inte perfekt, det är jag fullt medveten om. Jag är kanske inte lika kreativ som andra, jag är inte som någon annan, men ingen är perfekt. Jag vill känna att jag är bra, att jag räcker till. Även om jag inte hör det så ofta, att jag räcker till, så vet jag att jag gör det. Jag är speciell på mitt vis, annars skulle aldrig Gud ha skapat just mig. Han visste att jag skulle bli speciell, därför skapade han mig.

 
Gud skulle aldrig dra in mig i något som jag aldrig skulle kunna hantera. Därför vet jag att jag kan klara att gå på gymnasiet i Göteborg, jag kan klara av att hitta både mig själv och nya människor. Människor som kommer att älska mig för den jag är, människor som förstår mig, som förstår vad jag menar.

Jag vill lära mig något varje dag. Jag vill gå på en bra skola som hjälper mig och förbereder mig för framtiden, som får mig att förstå att ingenting är lätt. Men jag vill inte ha det lätt, jag vill kämpa, kämpa för det jag får. Jag vill inte ha det serverat på ett silverfat.

 Jag vill visa att jag kan. Jag vill lyckas. Tjäna en bra lön, resa. Resa och se det som jag inte har sett, se den värld jag inte har sett, se världen från andras ögon. Se att vissa inte ens får chansen till att gå i skolan och lära sig, att vissa inte får chansen att äta sig mätta, vissa får inte chansen att välja gymnaise, får inte chansen att skaffa ett jobb. Varför ska då en som får chansen att välja vad den vill göra i framtiden, att ha en bra framtid med jobb så att man klarar sig, kasta bort den chansen?